Jag kan inte blogga heller. Totalt handlingsförlamad är jag. Jag är övertygad om att de får det bra men jag saknar dem redan   

De kommer ev en familj på lördag för att titta på Ellen...

Beslutet satt hårt inne och det känns som hjärtat ska brista  

Mammas älskade grabb....

Jag gick upp i skaplig tid, kokade gröt och kaffe. Släppte ut löptikarna först och när de kom in ut med resten av hundarna.

Våra hundar vill bara ut en snabbis och sedan in för att sova en stund till så också denna morgon  

Jag hade lite sjå att få Gin och Olli att stanna kvar i köket. Gin kan man ju inte ha med löptikarna.

Jag hämtade buren, överdraget och fällen hela tiden muttrandes glöm inte nummerlappshållaren  

Jag kom nämligen på att jag hade glömt att packa den.

Jag packade kaffe och mackor + vattenskål.

När allt var fixat väckte jag kennelpojken, vi åt frukost. Ja, vi äter havregrynsgröt på mornarna, fast bara om vi ska iväg dvs till jobb eller utställning

Efter många om och men kom vi iväg i mycket skaplig tid  

Väl framme visade det sig att Gin hade kräkts på Olli så Olli var olycklig.

Tur att man alltid har savetter med sig.

Olli var lite obekväm med situationen men efter ett tag var han sitt vanliga sociala jag.

Jag tränade med honom utanför ringen och han gick skapligt bra och stod fint ännu bättre....

Men när han skulle in i ringen bara vägrade han gå... Jag fattade ingenting men fick ju göra det bästa av situationen..

Så klart fick han inget HP men kritiken löd så här:

Ngt lågställd och i mulligaste laget, mycket vackert huvud o uttryck, bra skalle och nosparti o bra hakmarkering, bra hals lite brant kors, bra bröstdjup o förbröst, bra bakställ, rör sig bra när han vill

Min kommentar till det är att han faktiskt inte är lågställd utan att han inte ville röra sig samt att han  är faktiskt i det mulligaste laget  

Men det är inte så mycket att göra åt för tillfället man kan ju inte banta en valp. 

Näste man till rakning var då Gin han gick ganska skapligt (vi var ju där för socialträning av alla tre)

Det var ju en valputställning från 4 mån till 12 månader och Gin är ju 11 månader och egentligen inte en valp. Han blev BIRvalp med följande kritik

Välutvecklad hanvalp, pigg och alert, vackert huvud och uttryck, mörka välformade ögon, bra nosparti och hakmarkering, bra hals o stram rygg, aningen lång i länden, lite brant kors, välvinklad bak, rör sig bra från sidan lite slängit fram

Sedan var det dags för Opal som Carina gjort underverk med sedan hon flyttade.

Carina sa att Opal tyckte borden var obehaglig och man såg faktiskt ganska tydligt att hon inte gillade miljön...

MEN väl inne i ringen var hon en helt annan hund  

Hon blev BIRvalp...

Hennes kritik;Välbyggd tik med trevligt uppträdande, mkt vackert fem huvud o uttryck. Mörka välformade ögon, bra nosparti o hakmarkering, välformad bröstkorg, lite brant kors, står därför lite underställt, rör sig bra från sidan, lite slängit fram

Nu var det ju bara tänkt som socialträning men det var ju kul att det gick bra också...

Fast domaren har mig veterligen inte dömt griffoner förr.

Tack för trevligt sällskap vid ringen Yasmine, Agneta (Molly) samt Nathalie med Lillebror (ja han heter så vovven, jättegulligt tycker jag  )

Självklar stort tack till min kennelflicka Carina med den ljuvliga tösabiten Opi  Puss på er! Det blev ett långt blogginlägg.

något att blogga om. Érikas löp verkar vara falsk alarm. Hon är nog pg men ännu inget riktigt löp.

Jobbhelg både denna och nästa. Har anmält Olli och Gin till inoff. i Sollentuna nästa helg, hoppas jag hinner då jag ska jobba 16-21.

Matti är hemma över helgen dvs han åker hem idag. Vi spelade Med vilda gester, igår. Det är ett roligt spel.

Min Kalix resa gav frukt dvs mamma och pappa kommer få det stöd de behöver.

Nu känner jag mig mogen att gå ut med det att vi har bestämt oss för att sluta föda upp cavalierer. Inte för det, vi har väldigt friska linjer MEN man känner sig så splittrad med två raser tycker jag.

Så nu ska några av våra cavalierer flytta  

Ett mycket svårt beslut då ALLA våra hundar först och främst är familjemedlemmar...

Jag glömde nämna ängel nr 2.  

Efter en hektisk vecka med jobb och lite privata saker, skulle jag upp till Kalix.

Jag glömde totalt bort sista anmälningsdagen till inoffen i Sollentuna. Den skulle ju vara toppen träning för Opi, Gin och Olli.

Så får jag ett SMS "ska jag anmäla" min snälla kennelflicka Carina anmälde alla tre. Jag tror inte det finns något som hon inte fixar... Tack Carina!   

Jag träffade en när jag skulle från Kallax flygplats in till Luleå busstation  

Jag stod och tittade på busstidtabellen och kom precis på att jag hade för "stora" pengar. Att busschaffören förmodligen inte skull växla min femhundring.

Banken fanns tydligen på andra sidan säkerhetskontrollen. Så jobbigt att gå genom säkerhetskontrollen bara för att växla pengar. Laptopen skulle man vara tvungen att ta upp igen  

Så bäst jag står där frågar en dam om jag ska in till Luleå vilket jag svarar jakande på.

Hon säger att hon och hennes man hyrt en bil och att jag kan åka med dem.  

I bilen frågar hon om jag bor i Luleå och jag förklarar att jag ska ta bussen till Kalix där mina föräldrar bor.

Hon förklarar att de ska till Haparanda och att jag ka åka med dem hela vägen till Kalix.

Givetvis erbjöd jag att betala men det fick jag inte.

Så änglar finns!  

till Kalix. Så det blir tyst i bloggen på ett tag  

Himla härligt att alla tikar är ur löp, endast Érika som är på gång  Men hon behöver inte vara i karantän, än.

Loviisa fixade med laptoppen jag köpte till mor så nu är det bara knäppa på den. Enda smolken i bägaren är att mammas mobila bredband inte hunnit komma  

Hoppas det kommer på måndag så hinner jag visa henne lite annars får jag hoppas på att äldste sonen får tid att åka upp för att visa henne. Han har inte lika lågnt upp som jag. Han bor nämligen i Umeå.

Jag har inte bestämt vem jag ska para Érika med. Jag hade planerat en hane men så blev det som en fnurra på tråden där och det känns inte riktigt seriöst  

Vilket fall som hellst så blev jag besviken och hickade verkligen till. Men när jag smält det så vet jag fortfarande inte ngt. MEN en sak i taget.

Upp till mor och far och hemmafolket dvs Loppan och sambo har fått instruktioner vad de ska göra om Érika går in i höglöp  

Så nu kopplar jag bort parningar och sådant. Kommer ha en massa annat att tänka på....

när vi var hos vetten sist så strålade vi samman med Carina, där.

Camira skulle kolla knäna. I allafall var Carina lite bekymrad över att Opi hittat ett ställe som hon använder som toalett, inne.

Våra grabbar är ju jätteduktiga med att veta var dyligt ska hända. Så sambon skulle förklara det för Carina och började med -Mina valpar.....

Jag kunde inte hålla mig för skratt och inte Carina heller.

Men faktum är att Olli är övertygad om att han är pappas lilla gosse. Han leker snällt med de andra hundarna och busar. Men när pappa kommer hem vill han vara med honom och ryar ordentligt om pappa är i ett annat rum  

Érika verkar börja löpa i tid. Jag har inte kollat de andra som är i karrantän

Förmodligen har de sluta löpa hela bunten men det ska kollas i kväll för i morgon får Mika dam besök och det skulle vara så skön om våra egna töser inte löper, då.

Första natten utan brollan var jättejobbig för Olli. Han var jätteledsen och vi fick turas om att kånka på honom men följande natt gick han själv in med de stora hundarna i deras sovrum.

Aspbackarna's Rebellious heart AKA Brolle och Rocbee Bestman AKA Edward fick nya hjärtintyg, utan anmärkning  SUCH Barnfall Black legendofdaisyvalley AKA Mika, Aspbackarna's Lambruscho dell*EMilia AKA Camira och Aspbackarna's Until you're mine AKA Tillie fick patellaintyg ALLA utan anmärkning!   Jag vet inte om det är något visst med Camiras patella då veterinären kommenterade med -Riktigt stadiga knän.

För Mikas del var det fjärde gången gillt. Han har kollat knän i England tre gånger och två av intygen har dottern inte hittat, min lilla slarvmaja  

Men jag har ett engelskt på honom, dock.

Från det ena till det andra... Vårt barnbarn Harrison har humor det går inte att missa.

Synd att man inte få vara med men dottern har hållt oss uppdaterade.

Jag skrattar högt varje gång jag tänker på de här historierna.

Harrison och Emma ritade på papper helt plötsligt sätter Harrison sig upp tar tag i sin snopp och ritar dit två prickar   När Emma berättar det för mig och undrar varför han gjorde så vet jag genast svaret. Han ritade dit ögon så klart  

En annan gång så satt Harrison på golvet och hade ett russin i handen var på Emma säger -Har du ett russin?

Sedan upptäcker hon att han inte har några byxor och påpekar att snoppen syns.

Harrison tittar till på sin mor lyfter upp snoppen och placerar russinet mellan "påsen" och snoppen