när jag skulle ut med hundarna på deras kvällsprommis så hittade jag inte Mika någnstans. Barnen och jag letade i trädgården, tvättstugan, toan och hundrummet. Ingen Mika...

Jag kopplade hundarna och gick på promenaden utan Mika, hela tiden ropandes på honom.

Men ingen Mika. Jag kunde inte förstå att han kunde försvinna för vi har bra inhägnat dessutom vill Mika alltid ha kollen på mig ;-)

När jag kom hem så var Mika återfunnen. Han hade hamnat i förrådet. Jag var ut i förrådet under kvällen för att hämta glass ur frysen. Då måste han ha följt efter mig utan att jag har märkt det.

Men fy vilken känsla att inte förstå hur  hunden kunnat försvinna coh vilken oro och hemska tankar som hann dyka upp trots att han inte var"försvunnen" i mer än en halvtimma....